Tryck ner mig i skorna är du vänlig

År efter år, decennier efter decennier, förändras den, påverkas av influenser från fornstora dagar, av förhoppningar av framtiden.

Men nu mer än tidigare ser vi arkitektur i kommersiella syften. Den skall sätta dig på kartan, den skall ge dig en identitet. Konstmuseum, operor, fotbollsstadium. Köpenhamn, Valencia, Bilbao, Berlin. Dag ut och dag in dessa multimiljardsatsningar på att göra dig störst och vackrast, ge klirr i kassan.

Tacka vet jag den tid när arkitektur hade andra kanaler. Uppvisandet av makt, förtryck, den stora mannen på stolen ovanpå. Arkitektur som trycker ner dig i skorna och halvvägs genom golvet. Pompös makt i sitt essä.

Mussolini, inget snick-snackande, bara en stor motherfucker med socklar. Fascism när den är som bäst. Musslan visste vad han ville, och visst är det förtjusande när rationalismen vässas till i förtryckets pennvässare.

Det här är vad det handlar om, fantastiskt inte sant?